litenskrypin

Jag var på anställningsintervju för nåt år sen och fick då den klassiska frågan "Vad gör du om fem år?". Varför ställer man egentligen sådana frågor när de ju är helt omöjliga att besvara? Ingen vet ju. Men, i likhet med andra spekulerar jag hejvilt, och tror mig veta - anar - hoppas - på att livet skall gå i en viss riktning. Att jag om fem år har hus, bil och vovve. Gift, ett litet barn och mina stora troll (som om fem år är nästintill utflugna, hemska tanke). Bra jobb och stabil ekonomi. Framför allt är min vision att jag är lycklig.

Jag vet att det är jag som styr mitt liv. Att jag själv väljer inriktning och har ansvar för mina handlingar. Att jag måste styra mitt liv åt det håll jag vill gå. Men för tillfället känns det som att jag skulle behöva en kompass för att se åt vilket håll det där drömscenariot ligger. Ska jag mot öst eller väst? Norr eller söder? Upp eller ner? Should I stay or should I go?

Oavsett vilken väg jag går, kommer det med största sannolikhet inte leda till drömscenariot. Det funkar ju inte så. Verkligheten ser alltid annorlunda ut, men det betyder ju inte att verkligheten blir sämre för i och med mitt eget ansvar måste jag ju se till att verkligheten blir bra. Och det blir den - även om den kommer bli väldigt annorlunda än vad jag tänkt mig.