litenskrypin

Numera finns det datorer precis överallt. Sitter precis nu på en "hyrdator" på busshållplatsen och förspiller lite tid medan iag väntar på bussen. Suveränt, men tangentbordet har blivit lite trashat så bokstaven som kommer efter i funkar inte.. För iävligt!!

Iag är inte gammal. Inte så värst i alla fall, men iag kommer ihåg mitt första möte med Internet. Eller, vad som i alla fall hade kunnat bli ett första möte.

Iag och min kompis Rebecca bodde i Stockholm ihop och fick för oss en dag att vi skulle gå till ett internetcafé och surfa lite. Det här är 12 år sedan tror iag... Ingen av  oss visste exakt hur det gick till, vi hade bara hört talas om internet och den oerhörda möilighet som detta nya påfun erbiöd.

Sagt och giort. Enligt telefonkatalogen (bara en sån sak, man sökte via ett blädderex på kontoret och inte via eniro!!) hittade vi adressen till ett internetcafé som iag har för mig skulle ligga på Vasagatan.

Glada i hågen vandrar vi iväg. Nu skulle surfar-oskulden ryka. Vi skulle upptäcka nya världar och lära känna folk över hela iorden. Häftigt! Spännande! Och iävligt modernt,,

När vi kommer fram till rätt adress ser vi en skylt med rätt namn och vi går in på lokalen. Röda plyschväggar och dämpat belysning. Inte riktigt vad vi väntat oss, men hey - anything goes..

Vi fortsätter länger in och ser en lång bardisk och hör lågmält prat och lite bakgrundsmusik. Sen blir det tyst. Helt tyst. Nästan så att man kunde tro att någon till och med stängt av musiken, och vi känner granskande blickar på oss.

Har ni någonsin sett filmen "Polisskolan"? I den förekommer en bar med, låt säga något alternativ besöksklientel. The Blue Oyster bar..

Den fanns på riktigt. I Stockholm. På Vasagatan. Där det var "internetcafé".

Eller "interncafé" som det tydligen stått i katalogen men som vi helt sett fel på.

Det blev inget surfande. Inga nya världar som öppnades för oss. Oskulden bestod lång tid till.