litenskrypin

När jag vaknade i morse låg jag kvar i sängen en stund och när lilleman vaknat kom han in och kröp ner hos mig. Vi låg och filosoferade som alltid, pratade om allt och ingenting, och plötsligt satte han sig upp med ett ryck:

"Mamma, tycker du om smörgås?"

Jaa, svarade jag lite svävande och undrade vad han menade.

"Stanna här. Du får INTE gå upp!" befalde han och tultade iväg ner för trappan.

Jag ligger kvar och hör på avstånd hur stolar flyttas fram och tillbaka i köket och hur det smäller i skåpsdörrarna. Sen kikar en liten lintott tillbaka in till mig och frågar:

"Mamma, tycker du om oboy?"

Jaa, svarar jag förundrat. Vad GÖR han??

"Bra!" säger han och springer tillbaka till köket.

Ytterligare ett par minuter går innan han dyker upp igen.

"Mamma, var finns det brickor?"

Jag försöker förklara och han rusar iväg, slår i skåpen i köket och jag hör hur han småsjunger för sig själv.

Efter tio minuter kommer han så upp. Med ett stort stekfat i famnen och därpå ligger en smörgås med smör. Inget pålägg och smöret är noggrannt utbrett så att det ska täcka hela mackan.

"Jag hittade ingen bricka så jag tog en tallrik" säger han stolt och parkerar fatet i mitt knä, och sedan *vips* är han försvunnen igen. Han kommer tillbaka nån minut senare med ett stort glas oboy och sträcker stolt fram.

"Du fixar ju alltid frukost åt mig, så nu var det din tur" säger han med ögonen strålande av stolthet, och mammahjärtat svämmade över totalt.

Underbara lilla trollunge!!