litenskrypin

I morgon är det sista dagen i mitt nuvarande liv. Någonting nytt ska börja. Flyttlasset går, och just nu känns det som att jag kastar mig ut för ett stup och hoppas på att landa mjukt, med livet i behåll.
Det är i och för sig inte något helt okänt jag kommer till. Fem års förberedelse leder ju till att man blir ganska hemma i nya omgivningar. Jag har vänner och bekanta. Vet var jag ska ta vägen om jag behöver köpa mjölk, ipren eller blomsterpinnar. Hittar till bibliotek (varför jag nu skulle behöva det?), krogen och sjukhuset. Jag har jobb, bostad och en kärlek som väntar och som jag längtar efter att få leva med under väldigt lång tid.

Jag borde väl vara överlycklig. Och egentligen är jag nog det också, men det är tudelat. Inte för vad jag flyttar TILL, utan snarare vad jag flyttar FRÅN.
Vänner och bekanta. Ett ställe där jag vet var jag ska ta vägen om jag behöver köpa mjölk, ipren eller blomsterpinnar och där jag hittar till bibliotek (där jag faktiskt varit ett par gånger), krogen (med betoning på singularis) och sjukhuset (eh?). Jobb, bostad och TVÅ kärlekar som jag fått leva med under väldigt lång tid.

Jag vet. Livet blir vad man gör det till. Någonting nytt behöver inte per automatik betyda slutet på det gamla, bara en omprioritering och vidareutveckling. Mitt gamla liv finns kvar, det bara ändras lite i de dagliga rutinerna. Mina två kärlekar kommer jag alltid ha kvar, och även om de inte finns nära mig rent fysiskt har jag dem ständigt i mitt hjärta och i mina tankar.

I morgon är det sista dagen i mitt nuvarande liv...